onsdag 21 september 2011

Det är över, och med ett sorgligt avslut

Tyvärr måste jag börja med dåliga händelser. Vi måste alla vara medvetna om vad vi håller på med. Motorsport är farligt. Det är vår skyldighet att se till att allt som kan göras görs för att förhindra olyckor. Med den inledningen fortsätter vi.

Tyvärr råkade en av de snabba bilarna ut för en olycka vilket resulterade i att förare och kartläsare avled. Efter detta avbröts tävlingen. Resten av dagen var av förklarliga skäl dämpad. Dock genomfördes banketten och de som kört innan tävlingen avbröts fick sina resultat.

Nu fortsätter vi med hur det gått.
En tidig morgon stod på schemat. Vi gick upp runt 5 och gjorde oss klara. Tim o Magnus hade redan kört iväg vid 4 tiden för att hinna före avstängningen av vägen. I karavan körde vi till "pre-grid" området. Eftersom det var 140 bilar i tävlingen uppdelade i ca 12-15 grupper blev vi här uppdelade i rader. Vi kom i sista gruppen G. Finns egentligen ingen rangordning så det gjorde oss inget. Men vi skulle ju kunnat sova ett par timmar till. En amerikansk kaffe, varmt smutsigt vatten alltså, och en chokladkaka till frukost sedan var det bara att vänta! Vi gick runt bland alla bilar och pratade med folk. Alla känner till oss då Falcen sticker ut rätt bra. Mycket bilprat alltså. När det började närma sig tittade vi över bilen och kollade att allt var OK. Alltså var det inte det. Vårt expansionskärl läckte igen. Kan ju bara resultera i att bilen tappar vatten och sedan överhettar. Perfekt när vi ska köra 144 km och inte får stanna och fixa nåt. Stannar man är man ute.
Alltså tänka tänka tänka. Fram med lite trasor och en gummibit och försöka göra någon form av tätning. Vi fick till det och kände oss lite bättre till mods.
Avfärd till "griden". Där parkerade vi efter startnummer och väntade igen. Som de säger "Hurry up and wait". Kollade snabbt under huven och mycket riktigt så läckte det igen. Kristian rusade runt bland bilarna och fick till slut fatt på tuggumi! Han tuggade och jag förberedde. Trycka till tuggumit på med gummit och lite trasa och sedan spänna fästet igen.
Bära eller brista tänkt vi. Eftersom det är värre när vi står still utan fartvind stängde vi av motorn hela tiden. Starta, köra fram i kön, stänga av motorn. Kontroll av att vi spänt bälten och tagit bort allt löst i bilen. Nästa kontroll var av däcken. Köra sakta fram medan 4 killar kryper runt däcken för att se att det inte sitter spik eller annat i dem. Perfekt för vår kylare!!!! Hade vi läckt då hade vi inte fått starta. Ingen vill ju ha vätska på banan. Men vi klarade oss. Fram till startlinjen och stanna motorn. Efter en minut var det dags. Eftersom vi ska köra på 54 minuter prick är det ju ingen brådska att starta. Alltså tog vi det lugnt. Smög iväg och siktade på att ligga på 100 miles i timmen, 160km/h,  eller strax över. Kvällen före hade vi gjort mile marker listor. Längs de flesta vägar i USA finns det skyltar med miles på ungefär varje mile konstigt nog. De är inte exakta, vilket vi märkte snart. Men våra listor var helt enkelt så här:

Mile Marker    MILE    Min    Sec   
WP    10            0               0    00,000   
WP    9              1               0    36,000   
WP    8              2               1    12,000   
WP    7              3               1    48,000   
   
Alltså vid varje mile marker skylt kollar vi mot tidtagaruret om vi ligger före eller efter. Ex vid mile marker 7 ska klockan visa 1 minut och 48 sekunder blankt. Även tiondelar är livsviktiga här. Så vi hade alltså 90 mile markers att jämföra. I början la vi oss ca 10 sekunder över för att ha om vi var tvungna att sakta ner i någon kurva. Det finns ett ställe på vägen, mile marker 28 till 25, som heter "the Narrows". Där är det kurvigt och vi tog höjd för det. Miles rann iväg i rasande fart. Ibland låg vi över, ibland under. Testa någon gång. Det är inte alldeles lätt att hålla jämn fart.
Vägen vi kör på, 318, är en klassisk amerikansk landsväg. Vi höll oss runt 100 mph, 160km/h, hela tiden. Narrows kom och det visade sig att vi inte behövde sakta ner där heller. Kanske var nere på 95 nån gång för att kapa av tiden lite.
En liten rolig händelse är ju att bilen före oss var en Toyota Prius! Vår starka snygga Falcon ligger bakom en Prius. Nu var vi ju på G och körde snabbt om den. Han var lite ur sin tid. Men efter ett tag körde han om oss! Omkörda av en Prius. Kan inte bli bra det där.
Kom till mile marker 17. Den är speciell då därifrån är det exakt 10 miles, 16km, till mål, mile marker 7. Alltså försökte vi se till att vi var rätt på tiden där. Vi kom förbi den skylten ca 1 sekund för tidigt. För snabba alltså. Bara att sakta något och räkna ner. Kristian berättade hela tiden och jag försökte korrigera. Till slut syntes målet och det kändes plötsligt väldigt nervöst och spännande. Tänk på att folk tävlar på hundradelar här.
Vi kände båda att vi antagligen var ca 1.5 sekunder för snabba över mållinjen.
Sedan börjar man ju undra var den där ljusstrålen som bryts av någon del av bilen är och vad den bryts av. Inga resultat avslöjades utan det fick vänta tills banketten.

Efter det var det en ceremoni för oss rookies där Queen of Highway 318, Connie, fick oss att "avge eden". Efter det var det en repris av Mexico. När vi står där på knä börjar alla spruta skum över oss. Kändes som att Kristian och jag fick mest över oss. Men ingen öl ialla fall. Mycket klibbigare då.


Vi hängde kvar ett bra tag och såg när Big Red, en värsting bil, kom i mål. Efter det lastade vi bilen och körde ner till Las Vegas. Ett par öl senare fick vi reda på olyckan.

Banketten började med att Steve Waldman officiellt berättade att det hänt en olycka och att två personer mist livet. Efter en tyst minut gick mötet vidare. En hel del tal och berättelser och sedan blev det prisutdelning. En massa klasser och en massa helt otroligt låga tider. Tror den bästa var nere på 0,05 sekunders skillnad från sin måltid.

Och så till vår klass och en nervös väntan. Vi trodde ju inte att vi gjort det tillräckligt ba men det visade sig att vi kom på tredje plats! Cirka 1.2 sekunder för snabbt. En konstig Prius kom först i vår klass och en jänkebil trea.

Inte illa för ett par rookies från Sverige. En fin tallrik fick vi och stolta som bara den. Kristian gjorde ett lysande jobb som vanligt.
Efter mat och dryck blev det, rätt gissat, mer dryck. Eftersom vi känner Steve som är den som bestämmer var vi inbjudna på alla tillställningar och efterträffar de hade. Så vi hamnade i baren med hela direktionen. Mycket trevliga männislor

Just det. Det speciella priset, Hockers Award, gick till en Corvette. Vi var alla rörande överens om att det var nog enklare för de röstande att känna igen en sådan bil, och så spenderade han väl en del på etablissemanget med. Nu kommer hans bil på deras tröjor nästa år. Rackarns tyckte Kristian och jag.

Dagen efter blev just det. Packning av bil hade ju skett efter tävlingen och Tim hade kört iväg redan på morgonen. Vi andra tog oss upp till en frukost runt halv 9. Satt kvar där med alla andra till kl 12 då Kelley ordnade med en guidad tur till Hoover dammen och ökenkörning i en Hummer.
Tänk pratglad amerikan som förare så förstår ni. Det ham återkom mest till var bergsgetter och böter!
Men skoj var det.
Nu är vi hemma efter en tråkig flygresa och planerar som bäst nästa äventyr.
Följ med!

Lite bilder igen

























söndag 18 september 2011

Shoot-out avklarad

Och det gick bra. Tyckte vi. Dagen började med fel tid igen. Utah tiden slog till och vi gick upp en timme för tidigt igen. Men frukost och fix, dvs moppning av bil, och sedan bar det av till Shoot-out.
3 rundor fick vi köra och bilen kändes bara bättre o bättre. Behövdes sotas ur lite eftersom den var lite fett ställd innan. Sista körningen har ni här. Visserligen fungerar inte grafiken men filmen har ni.


Los Vikingos in a Half Mile Shoot-out at Silver State Classic Challenge from Los Vikingos on Vimeo.

Tittade lite snabbt igenom tiderna:
0-100    8,75s   (alltså ca 0-60 mph)
0-160  20,77s   (alltså ca 0-100 mph)
800m  25,33s   (alltså en halv mile) med en toppfart på 174km/h

Inte så illa för en gammal bil. Men om man tittade på de andra bilarna så kom vi inte först. En chipad GT2 RS, en Viper med 1500 hästar, några Corvetter med kompressor och en del BMW M3 och M5 med allt möjligt i sig. Har inte siffrorna än men det pratades om att Vipern körde i 168 miles/h, alltså ca 268 km/h efter 800 meter. Lite snabbt. Fanns en del andra intressanta bilar i den stora klassen. Titta på detta monster till truck.

The truck of all dreams from Los Vikingos on Vimeo.
You ever wanted an old American Vintage truck?
But to afraid that it will not keep up in traffic. Look no further. Here it is.
Average speed over 144 km is above 320 km/h!!!!

Från 30-40 talet men med åtskilliga hästar. Eller Big Red med 10 liters motor. Tyvärr har vi bara starten då vi inte fick gå framför startlinjen av säkerhetsskäl.


Big Red from Los Vikingos on Vimeo.
Great sounding car and runs fast too.

Efter detta var det bara tillbaks till stan, eller byn som det är. Navigators och förarmöte. Plötsligt stod det klart att morgondagens tävling inte är på skoj. Finns exempel på folk som haft en tid på sträckan som diffat 0,3 sekunder från deras idealtid. De kom på fjärde plats. Ett år var det sex bilar inom 1 tiondel. Alltså svårt.
Men vi har gjort om strategin helt och hoppas på det bästa.
Nu är det sängdags då vi ska upp imorgon runt halv 5.

Lite avslutningsbilder
Må gott. Vi försöker sova.






lördag 17 september 2011

Noaks Ark eller Los Vikingos

Nu blev det ju så att det regnade hela dagen idag. MYCKET!
Bilen var fullständigt genomblöt när vi skulle till paraden. Blev att moppa ur den och förbereda sig för en blöt tur. Klockan halv 5 skulle vi samlas. Jag o Kristian satte av i maklig fart, typ 20 km/h då det var tjockt med vatten på vägarna. Väl framme var det ca 50 bilar som kommit. Totalt är det ca 140 anmälda.
Vi ställde upp och sedan skulle vi vänta tills det blev lite bättre väder innan vi körde iväg. Poängen med paraden är ju att invånarna i Ely ska komma ut och titta på bilarna. Det gör de inte i syndafloden. Dessutom är det många bilar som kastar ut mängder med godis till alla barn som står vid sidorna. Helt perfekt ur trafiksynpunkt. Det finns ju annan trafik åt andra hållet. Och att då ha en massa barn som springer runt mellan bilarna med näsan i marken är ju kanske inte det bästa.

Vi stod och väntade och bilen tar ju in ganska mycket vatten när det regnar. Kommer i alla hål o kanter. Vi var riktigt blöta och kalla. Värme finns ju inte heller. Tittade ut genom våra imiga rutor på folk i Aston Martins, nya Mustanger, Dodgar, Corvetter, Porschar och andra moderna bilar. Där satt de med värme i sina fina skinnstolar, lite lagom musik på och helt klara rutor.
Mest karaktär siktar vi på.
Paraden kom iväg och mycket riktigt så var det snart ett virvarv av ungar runt alla bilar som plockade nerdränkt godis från marken. Också en bra pedagogisk vinkel för barn.

Vädret hade visserligen blivit bättre men mycket vatten fanns kvar ändå. Fram till hotellet och sedan fick Magnus o Tim kolla igenom lite saker. Vi gick och torkade våra kläder och kroppar.
Middag och sedan är det bara att knoppa in.
I morgon är det half mile shoot-out och en bilutställning. Massa nya roliga saker alltså.
Lite bilbilder att avsluta med.
Sov och må bra

















fredag 16 september 2011

Fast on the road, slow at the computer

Nu ska vi se. Det har varit ett tag sedan vi hade tillfälle att skriva lite och uppdatera er om Los Vikingos framfart i USA. Men ni kan vara alldeles säkra på att vi inte slappat eller spelat bort tiden här.

Los Vikingos befinner sig alltså i USA och närmare bestämt i Nevada och dess omnejd. Vi är här för att kör Silver State Classic Challenge. Som vanligt består ju Los Vikingos av ett team av oumbärliga människor. Ralf är med som vanligt. Kristian gör en bejublad och efterlängtad come back. Ny är Tims Smart från Phoenix Arizona och som en överraskning har vi toppat laget med Magnus från Nyköping. Magnus är en race mekaniker och förare utav klass. Mekar vanligtvis BMW åt Blommenhof i Mellansvenska Långloppsserien. Tar lika gärna på sig hjälmen och sätter hyfsade tider i vilken bil som helst. Jag har känt honom de senaste 4-5 åren genom dessa långlopp.
I lördags frågade jag honom om han var intresserad av att hänga på till USA och kolla in lite roliga bilar och tävling. Smart, eller var det snål, som man är vet jag ju att Magnus inte kan hålla fingrarna i styr om det står en bil i närheten som behöver lite kärlek. Han var lite entusiastisk men var tvungen att kolla med jobb!!!!! Jag vet, konstig kille. Vi skulle höras av när han pratat med chefen. Gott om tid var det ju eftersom vi skulle  flyga på måndagen. Söndag tidig förmiddag ringde Magnus och frågade hur man bokar en biljett. Klara besked alltså. Fixade inresetillstånd till USA på nån minut och sedan biljetter på ett annat plan än Kristian och mig. Underligt att man inte kan välja på så kort tid.
Sagt och gjort så träffades vi på Arlanda och tog våra plan till Las Vegas på måndag morgon.

Som alla vet så är USA inget land man vill åka till. Väl framme i Chicago, jag o Kristian, och San Francisco, Magnus, var det ju säkerhetskontroll. Magnus missade sitt nästa plan med 5 minuter och vi, som hade tre timmars väntan enligt tidplan, kom precis med vårt. Två och en halv timme i kö innan man fick visa sitt pass och ödmjukt be om ursäkt för att man vill besöka landet. Dessutom var det lite tveksamt då jag sa att jag skulle köra en biltävling. Genast var han på sin vakt och försökte påstå att jag tjänade pengar på detta. Det finns människor som inte har en aning om motorsport. Vem har någonsin tjänat en krona på racing!!

Nästa flygning till Las Vegas var ok för båda parter. Kom fram runt 8-9 på kvällen och raskt en taxi till Sam's Town and Gambling Hotel. Ett lite Wild West stukat hotell en hyfsad bit från stripen.
Upp med väskan och sedan ner och äta en sen matbit. Blev ju några öl till den. Och sedan några till. Och sedan några till. Och sedan taxi till stripen. Och sedan några öl till. Och sedan några öl till. Nått minne av en kyckling hatt. Och sedan några öl till och sen vaknade vi på hotellet.
Tisdag morgon förmiddag blev det guidad visning av stripen och alla stora casinon. Själva hade man ju varit på samma plats några månader tidigare och visste allt. Vi var ju någon dag tidig så inga planer utan bara ta det lugnt. Tim skulle dyka upp onsdag lunch med bilen.
Vi promenerade och hade det bra i trettio graders värme. Träffade Steve Waldman på hotellet. Steve är han som äger tävlingen och tillsammans med sin fru Gail får alt att fungera. Underbara människor som dessutom alltid är med i La Carrera Panamericana. Det är väl därför vi är här nu då Steve alltid tjatat att jag ska komma hit o köra.
Onsdag började bilar trilla in. Mycket Corvette, Vipers och annat. Vi är nog den enda Falcon här.
Schemat är som följer:
Onsdag fixar vi bilen och annat som behövs. På kvällen middag på Lindo Mihoacan. En lysande mexikansk restaurang i Las Vegas.
Torsdag morgon registrering och besiktning. Lunch o pressträff och sedan efter lunch bilfärd upp till Ely där loppet startar. På kvällen Middag med press och alla inblandade.
Fredag är det half mile shoot-out, vi är med, och parad genom Ely. På kvällen är vi inbjudna att äta middag med Board of Directors för loppet.
Lördag är det 1 Mile shoot-out för de snabbare bilarna. Alltså inte vi. Middag och pressträff på kvällen. Är pressfolk från Japan, Norge, USA och på lördag är Top Gear här.
Söndag är den stora dagen då huvudloppet startar. Runt 8 på morgonen drar det iväg. Och på kvällen är det Banquett i LAs Vegas med prisutdelning.

Så ett pressat schema. Ok nu var det onsdag och lite mek. Som man trodde så låg Magnus och kröp igenom bilen flera gånger. Hittade fel som inte var uppfunna än men som skulle påverka oss senare. Tim likadant men kanske inte med samma frenesi. Jag och Kristian gjorde lite med men det kändes oftast som vi var ivägen.

Tidig säng för att vara först i registrering och besiktning. Det var vi ju inte men hyfsat tidiga. Fick alla klistermärken som skulle på samt våra egna med. Besiktning gick som en dans. Enligt reglerna är vi i stort sett kvalificerade att köra unlimited-klassen men bilen går inte snabbare än att vi kör i 100 miles/h klassen. Alltså snittfart över 144 kilometer väg på 160km/h.
Lunch och pressträffen gick som vanligt. Mycket prtande och vi fick ställa oss upp och visa att Svenskarna var på plats. Enda i år och jag vet faktsikt inte om det varit några här tidigare. Norrmän har det funnits sedan 2000.
Efterlunchen var det avfärd till Ely. Vi hade kommit fram till att denna tr på ca 300 miles vr perfekt att köra in motorn lite på Falconen innan själva tävlingen. Så jag o Kristian satte och i Falconen och drog iväg. Alltså följde någon annan bil som visste vart vi skulle ta vägen. För att göra denna tur kort så hände inte mycket. Vi hittade lite problem som måste fixas men på det hela gick motorn riktigt bra. Vibrationer var det största problmet och efter ett tag så kom vi fram till att det nog var bakhjulen.
Väl framme i Ely blev det lite mek och fix vilket resulterade i att vi kom fram till att expansionskärlet var trasigt och måste agas. Inte lätt att hitta ett sådant här då det är en originalprodukt från en Volvo Amazon tror jag. Middag med alla kom därefter. Det är mycket ätande som sker och det är stora portioner alltid.
Efter maten åkte Tim o Magnus och försökte hitta saker att laga kärlet med. Detta resulterade i att vi var en man kort om vi inte hittade 792 dollar att lösa ut honom med. Vi säger inget mer om detta!
Kristian och jag blev ivägsläpade till Stardust Dolls. Detta etablissemang med många år på nacken är upphov till en speciell trofé i Silver State Classic. De anställda där väljer ut den bästa/snyggaste/häftigaste bilen som sedan blir tryckt på den officiella tröjan nästa lopp. Vissa menade på att den som spenderar mest pengar blir vald. Eftersom vi endast drack varsin öl ligger vi nog risigt till. Vi har dock en fördel då ägaren Kelly har kört La Carrera Panamericana 1989 och var mycket trevlig att prata Panam minnen med.

Fredag morgon och allt är blött. Det har regnat hela natten och det ser ut att fortsätta ett bra tag till. Dessutom var klockorna uppåt väggarna då de visade olika tid. Visade sig att telefoner med automatisk uppdatering av tid plockar in signalen från nästa delstat som ligger i en annan tidzon. Snacka om att det fanns många morgontidiga människor som inte visste vad som hänt.
Mer mekande och till slut har vi fått bra stuk på bilen. Småsaker kvar men den är klart duglig att tävla med. Visserligen blev tävlingen dag flyttad tills imorgon lördag med det gör inget.
Så det är i stort det som hänt tills idag. Nu ska vi äta lunch och sedan är det antagligen paraden genom Ely.
Vi avslutar med lite bilder och sedan blir det mer imorgon.

Ha det bra. Det har vi